Chocken!

Helgen kom och gick och kl 08.00 på morgonen ringde telefonen, yrvaket svarade jag och det var läkaren, de hade fått tillbaka mina provsvar och det var positivt, det var en tumör eller rättare sagt livmoderhalscancer, dom hade fått tillbaka proverna snabbt, redan på fredagen 3 dagar efter jag var där, men han ville inte förstöra min helg så dom väntade till nu, så snällt..! Han sa att det var ju ett väldigt tråkigt besked och han hade redan ringt och skickat mina papper till kvinnokliniken på Salhgrenska och jag skulle bli kontaktad av dom angårende operation osv. Jag lyssnade inte med hela örat utan försökte mest förstå innebörden av att jag hade cancer, det får man inte i min ålder, jag har ju inga barn ännu...återligen snurrade tusen tankar i mitt huvud, operera, operera vadå? jag frågade och dom sa att dom måste ta bort en del av livmoderhalstappen, okej det låter ju inte så farligt... Han önskade mig lycka till och sa att om det var något jag undrade över så var det bara att ringa. Sen kom tårarna för första och sista gången och jag funderade hur man berättar det för familjen! Jag tog telefonen och ringde runt till mamma och mina systrar, jag tror ingen inklusive jag fattade vad det innebar, ändå tänkte jag hela tiden, jag har cancer jag har cancer, som att man inte förstod men ville det skulle fastna! Några timmar senare ringde de från Sahlgrenska, fick tid på onsdagen att komma ner! Hur kunde jag vara sjuk, jag kände mig frisk, kunde rida på min häst,jobba ja allt! Visst var jag trött hela tiden, gått ner i vikt, men ändå!! Åh vad dum man är!!